Där Jerez flamenco formades
Santiago och San Miguel: Jerez stadsdelar
De två gamla stadsdelar som formade Jerez flamenco, hur de växte utanför murarna och hur deras sånger skiljer sig, skildrade av en historiker.
Reservera en plats på tablaon ↗Två stadsdelar utanför murarna
Jerez flamencohistoria berättas vanligtvis genom två stadsdelar, Santiago och San Miguel. Historikern Pierre Lefranc skriver att när återerövringen av det muslimska Spanien närmade sig sitt slutskede i mitten av 1400-talet, växte Triana betydligt utanför Sevillas murar, och tre liknande nya stadsdelar uppstod i Jerez och Cádiz. San Miguel och Santiago var de två i Jerez. Århundraden senare var de, tillsammans med Triana och Cádiz Santa María, bland Andalusias viktigaste centrum för romsk befolkning och kultur.
Varför romska familjer bosatte sig där
Lefranc anser det högst sannolikt att när andalusiska romska familjer gav upp nomadlivet, vid någon okänd tidpunkt under 1500- eller 1600-talet, bosatte de sig i dessa yttre stadsdelar. De muromgärdade städerna var stängda för dem nattetid. Han pekar också på bevis för kulturellt utbyte mellan minoriteter vars plats i samhället var osäker, bland dem professionella trubadurer, ättlingar till afrikanska slavar och konverterade muslimer. Romska familjer tog upp traditioner som höll på att förlora sina överföringskanaler, och dessa blev en del av väven i det som kom att bli flamenco.
Varje barrio ligger
San Miguel växte på södra sidan av den muromgärdade staden, med utsikt mot floden Guadalete, medan Santiago växte på norra sidan, med direkt tillgång till jordbruksmarken mellan Rota och Lebrija. Lefranc placerar Santiago kring Calle Merced och dess grannar, och San Miguel väster om Plaza San Miguel. Romska invånare i San Miguel kallar den ofta Plazuela, den lilla platsen, som han beskriver som en plazuela i sinnet.
San Miguel: individualister
Lefranc finner att San Miguels samlade bedrift lutar mot ett kraftfullt uttryck för naken sorg, med en ton av revolt. Han nämner Manuel Molina, som efterlämnade inte mindre än fem seguiriyas, och El Loco Mateo, som omorienterade formen, och tillskriver Merced La Serneta att ha återgrundat soleán kring känsla. Antonio Chacón, om än inte romsk, föddes också där. Lefranc kallar San Miguel en vagga för individualister.
Santiago: dynastier
Santiagos arv, i hans skildring, är annorlunda. Det är ett nätverk av familjer och ett kluster av cantes, med sorg både utagerad och kontrollerad. Han nämner Paco la Luz och José de Paula, och familjerna och sångarna Borrico, Terremoto, Sernita, Pableras och Sorderas, ända fram till José Mercé och Fernando de la Morena, som var sångarna i hans egen tid. Där San Miguel erbjuder en följd av individualister, säger han, sätter Santiago in dynastier som behandlar cante som ett familjearv.
Godsen och den festliga palon
Lefranc menar att en del av kontrasten ligger i arbetet. San Miguel förblev inringad av urbana yrken som smedjan och slaktaren, medan från 1800-talet, kanske tidigare, stora jordägare anställde romska arbetslag organiserade kring familjer eller till och med en gata, ledda av förman som kallades manijeros. På kvällen och i dåligt väder föll dessa lag tillbaka på sång, utan gitarrer, mestadels seguiriyas och soleares plus den snabba festliga palon, med några tonás. Mekaniseringen satte stopp för detta på 1960-talet. I festlig sång finner han Santiago avfyra till synes outtömliga salvor av den snabba palon, medan San Miguel lutar mot en mer återhållsam version för lyssnande.
Att se barrierna idag
Jerez turistbyrå föreslår att man strosar genom San Miguels och Santiagos gator och torg för att förstå hur flamencon tillhör vardagslivet i staden, och listar tablaos, tabancos och peñas som platser att höra den på. Dessa är levande bostadsområden snarare än ett museum, så gå tyst.
Var det här kontot kommer från
Kontot i den här guiden bygger på en artikel av Pierre Lefranc, tidigare professor i engelsk litteratur vid flera universitet i Frankrike, Nordamerika och Afrika, vars intresse för flamenco började 1955. Den publicerades först i tidskriften Flamenco International, och författaren uppdaterade sitt sista stycke och sina källor i november 2007. Betrakta den som en forskares läsning, förankrad i hans bok om cante jondo och i spanska historiska studier, inte som sista ordet om Jerez.
Att läsa namnen du kommer att möta
Många av de sångare som Lefranc nämner är främst kända under smeknamn eller familjenamn, som El Loco Mateo, Borrico, Terremoto eller La Paquera. Turistbyrån listar flera av dem som Jerez stora namn. Du behöver inte lära dig dem för en kväll, men Lefranc kallar familjerna och kvarteren för flamencolivets två konstanter i Jerez, vilket förklarar varför namnen ständigt återkommer.
Källor